Så var sista dygnet påbörjat! Ja, det är med blandade känslor som vi sakta men säkert lämnar Atlanten bakom oss. Det som länge har varit en dröm och en "snackis" är nu inom 15-20 timmar avklarat. Vad skall vi göra sen?!
Vi har ju trots allt spenderat mer tid på det här havet än vad vi spenderade i Las Palmas vilket är ganska sjukt.. Det har blivit ens vardag att inte se land och istället sysselsätta sig med böcker, brödbak, matlagning och förtäring samt en hel del sol och bad.
Att det inte blir några rekordtider i år är kanske ingen överraskning för er där hemma men faktum är att vi kommer gå in i hamn med en lite underlig känsla i kroppen. En saknad men samtidigt en lättnad och man kan säga till sig själv att "Jaha nu var det här avklarat!".
Givetvis är vi taggade till tusen för att få se land för första gången på tre veckor men nu är liksom målet avklarat. Kampen mot tid och väder men framförallt det jobb som vi har lagt ner i det här projektet är över känns det som. Självklart är det inte så för det är nu som resan verkligen tar fart men målet har ju varit att komma till Västindien och nu är vi snart där. Fast det är klart det känns mer "gôtt" än "inte gôtt" för nu väntar månader av semester i paradiset och jag vet inte hur många gånger vi har suttit och kollat på framsidan av vår Yachting World (en segelbåt som ligger för ankar i Tobago Cays turkosblå lagun) och drömt om att komma fram!
Det är bara att kämpa några timmar till och sen kan vi äntligen ta oss en välkyld öl.
Det får nog räcka för idag, nu skall jag och Per kolla film sen skall det sovas. Förhoppningsvis är land på nästan synbart avstånd när vi vaknar (antagligen inte..)!
//Caspar
Vi älskar er, ni gjorde det. 6 ggr 500 spänn insatta på ert konto i natt, en femhundring var till en rejäl biff per skalle och minst tre pint öl.
SvaraRaderaBra jobbat!! Känns som om ni haft full koll på läget hela vägen och hållt humöret uppe trots riktigt underliga vindar i år till en början.
SvaraRaderaHar följt er blogg sen Kielkanalen nån gång, tack för underhållande läsning!
Jag gjorde samma resa 2004 (på ett ungefär, inte lika cool båt dock ;-) ) och känner igen känslan när man väl närmar sig land. Plötsligt är inte längtan att komma fram riktigt lika stark längre och det är nästan att lite vemod uppstår när man inser att man kommer att sakna havet och livet där ute.
Känslan av melankoli försvinner nog dock kvickt när ni känner fast mark under fötterna, återser vännerna och håller i en öl på Scuttlebutts i Rodney Bay :-)
Fantastiskt bra jobbat - jag är omåttligt stolt över er!Ta det lugn nu när ni ska gå med fast mark under fötterna - det kommer gunga!
SvaraRaderaVi hörs snart/kram Lena
Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag läser att ni har 1.9 sjömil kvar! Ni är i hamn! Och har klarat det med bravur! Dessutom har ni under seglingens gång visat hur goa medtävlare ni är och vi har kunnat läsa om er på ARC officiella hemsida. Stoltare kan man inte bli! Fortsätt nu och njut av ert äventyr!
SvaraRaderakramar till er alla!/ulli
Bra jobbat grabbar!!! Alltid roligt att följa er på bloggen - det känns nästan som vi har varit med på båten över Atlanten. Nu ser vi fram emot häftiga rapporter från era äventyr i land. Hälsar stolta föräldrar!
SvaraRaderaGrattis ! Själva kom vi idag fram till Tobago. Skoj att höra att ni har samma tidning, vår är nu så utsliten av allt bläddrande att den snart ramlar ihop.
SvaraRaderaHoppas vi stöter på varann!
www.sailwithsheila.com