Dag 12

Dagen började underbart med att jag blev väckt klockan 04.00 efter cirka 2 timmars sömn i "bastubåten"! Per och Kalle hade nämligen tagit fel på vilka som skulle ha vakten mellan 04.00 - 07.00 och när man väl har somnat i värmen vill man absolut inte bli väckt i onödan. Men efter många kvävda svordomar, en Essential och en skiva nybakt bröd med marmelad släppte jag tankarna på att två ur besättningen skulle snubbla överbord nattetid som straff för stölden av min skönhetssömn. Då det var varningar för Squalls igår kväll seglade vi med bara genua, men snittade ändå cirka 6 knop.

Klockan 10.00 var det dags för ny segelsättning efter en kort inspektion av rullen. Rullen hade nämligen krånglat lite under natten, trög att rulla in/ ut. Det visade sig vara spinnakerfall 2 som varit för löst åtspänt och som resultat lagt sig ett varv kring rullen och på så sätt skapat ett "trevligt" motstånd. Detta lilla problem var dock lätt att lösa så solen gått upp.

Eftersom Ove i ett sms skrivit något i stil med att "ta det lugnt och segla inte spinnaker…" var vi självklart tvungna att segla spinnaker. Att uppmana sex killar i en S&S över Atlanten att ta det lugnt och inte hetsa spinnaker är som att säga till 6-åriga Nikolai att inte leka med tändstickor, totalt motsatt effekt! Sagt och gjort hissades spinnakern klockan 10.00 imorse. Detta gick ganska snabbt åt skogen då spinnakern gjorde ett timglas på sig själv och pang så stämplade vår vackra draghäst från 1989 ut. ("success and failure often start out in the same way"). Ja, ja. Det var inte mycket mer att göra än att plocka fram spinnaker nr 2 ur den "underutrustade Sparkman & Stephens 47:an", som den en gång kallats, och fortsätta mot St Lucia.

Strax innan lunchtid fick vi ett anrop från startnummer 161, Let it Be, en Dofour 44 som hade problem med generatorn på sin Volvo Penta. Vi hade länge tjuvlyssnat på deras konversationer på VHF:en, men inte förrän de senaste dagarna kontaktat dem (efter en kommentar till en annan båt om att de såg en "Beautiful white/yellow/blue spinnaker on our port side). Tur för dem det, eftersom vi hade just en sådan generator till just den motorn i reserv. Tesen om den underutrustade båten blev alltså spräckt två gånger på en dag.

Efter lite dividerande om hur vi skulle gå till väga så bestämdes det att vi skulle hålla samma kurs ett par timmar till, så skulle de korsa vår väg någon gång vid fyra-snåret. Sagt och gjort - där stod de och guppade (hjälplöst, tyckte vi), väntandes på sin räddare i nöden. Vi gick upp bakom dem, och de skickade ut en besättningsmedlem i gummibåten som tog emot paketet. Och på sådan maner levererar man en splitter ny generator till en D2-55 på Atlanten.

De var förstås oerhört tacksamma, eftersom detta var deras primära strömkälla. Vi vet inte hur det står till på just deras båt, men de flesta båtar i ARC har ju både autopilot, kyl/frys osv att tänka på, så strömhaveri är bland det värsta man kan drabbas av. Det kanske största är ju dock om man inte bunkrat vatten på det gamla traditionella viset utan bara har med sig sina vattentankar och en watermaker. Då kan det gå riktigt illa.

Så det har minst sagt varit en händelserik dag!

Nikolai & Kalle

Ps. Anna skicka din mail-adress som ett sms till satellittelefonen så att Caspar kan maila dig imorgon. För er som inte vet är Wind Horse en motorbåt. Ds