Idag har arbetet fortsatt - vi försöker fortfarande att täta dieseltankarna, vilket visat sig vara ett drygare arbete än befarat. Borren gick sönder, gängtappen gick sönder, och i skrivande stund är även borrmaskinen sönder. Vi väntar även på att vår fantastiska vän svetsaren som vi lärde känna igår skall komma tillbaka med de nyfixade tanklocken.
Svetsaren ja. När jag och Anders frågat runt i lite butiker i centrala Poole fick vi en adress till en industritomt en halvmil från city - inte helt olik Ringön faktiskt. Väl där blev vi genast misstänksamma - i den skabbiga lokalen såg det mest miserabelt ut, och det enda spår av mänskligt liv var en radio som skvalade i bakgrunden.
Efter att ha samlat mod i någon minut gick vi ändå dit och kikade in. På industrigolvet satt en sådan där typiskt brittisk man - blek hy, rött hår, rökandes en egenrullad ciggarett.. Han såg ut att läsa en tidning av typen "the sun" eller liknande. Men ack vad det yttre kan bedra!
Efter att vi utrett att de bara gjorde specialtankar till Sunseeker-varvet som ligger i staden, och att beställa nya tanklock av dem skulle kosta "way way too much", kommer vi snabbt in på Sverige. Det visar sig att den rödhårige nyligen varit i "schaumwör" eller liknande. Tydligen var det en lite mindre ort utanför Göteborg som varje år hade en känd hot rod-utställning. Eftersom vi var från området och han haft väldigt roligt där så bestämde han sig nog helt plötsligt för att göra allt i sin makt för att hjälpa oss.
"Ey, Walley" ropade han, och ifrån lokalens innandömen lufsade en muskulös polack med enorm hästsvans fram. Med sin något brutna engelska förklarade polacken att han bedrev en liten "sidebusiness" där han svetsade rostfritt, aluminium och annat till en överkomlig peng. Detta tyckte vi lät fantastiskt, och efter lite dividerande bestämde vi oss för att bjuda över honom till båten för att ta en titt på våra problem.
Efter detta roliga möte fortsatte jag och Anders att vandra omkring i industriområdet. Vi var inne ett tiotal butiker, och alla vi mötte där var otroligt trevliga och tillmötesgående. De som inte hade något av det vi behövde gav oss detaljerade vägbeskrivningar, skrev ut kartor och beställde taxibilar till oss. Och de som hade det vi sökte gav oss löjligt bra rabatter och prisade våra ansiktsbehåringar (Jag har en otroligt tät och fin blond mustasch, och Anders stoltserar med ett par fantastiska polisonger).
Tillslut blev dock klockan fem, och vi hastade tillbaka till båten för att möta upp vår räddare i nöden, den svetsande polacken. Han var på båten ungefär en halvtimme, eftersom vi inte riktigt kunde bestämma oss för vad vi ville göra. Tillslut bestämde vi oss dock för att bara svetsa fast nya kopplingar till dieselslangarna - att göra nya lock skulle ta lite för lång tid kände vi, även om priset var helt överkomligt.
Eftersom den svetsande polacken inte riktigt visste om han skulle kunna lösa biffen så följde Anders med honom hem till hans verkstad. Med i bilen var också fru och barn svetsarpolack. Enligt utsago var det ett trevligt brittiskt hem, och när de väl konstaterat att det skulle kunna gå att lösa skjutsades Anders hem igen till tryggheten.
Nu verkade det alltså som att det värsta problemet var åtgärdat. Det återstod då bara att borra upp nya hål för locken, samt göra nya packningar för att täta hela härligheten. Det är riktig ångestborrning eftersom det ligger sjuttio liter diesel ett par decimeter från borrningen, men eftersom allt gått sönder har vi inte riktigt kunna slutföra detta. Men i skrivande stund är dock Nikolai och Caspar ute för att hitta en ny borrmaskin, och den svetsande polacken har just anlänt till båten för att lämna över sin svetsning.
Kontentan? Ingen alls, annat än att det tar så sjukt mycket längre tid att göra någon när man inte vet vart man skall vända sig för att köpa delar och maskiner. Vad som gör det ännu mer komplicerat är de olika mått man måste svänga sig med hela tiden - är det metriskt eller imperial? Vår båt består ju av en blandning, vilket även hela England verkar göra. Ett evigt dividerande.
Vi hoppas dock att vi kan komma iväg imorgon, eftersom det kan vara en lucka i vädret då. Idag har det blåst storm hela dagen, och enligt de preliminära väderrapporter vi fått kan vi kanske klara av de resterande 140 distansen innan nästa stormbälte väller in. Vi får se lite hur det utvecklar sig dock. Det viktigaste är inte att vi kommer iväg imorgon, utan att vi får åtgärdat problemet en gång för alla.
/|<@113
Kanske världens bästa bild
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar