Poole revisited

Vi är fortfarande kvar här i staden! Oj vad alla föräldrar blev oroliga nu. Men frukta icke - våra dieseltankar läcker (förmodligen) inte längre!


Våra nya aluminiumkranar

Det är mest detta vi sysslat med de senaste dagarna. Vi var ute en kväll där vi träffade ett gäng halvsvenska tjejer vilket var väldigt märkligt, men annars är det idogt arbete som gäller.

Vi har även fördjupat vår vänskap med vår polske vän. För precis efter att jag komponerat det tidigare inlägget så slog Anders en signal till sin hångelkompis och frågade om vi kanske kunde få låna en borrmaskin. Detta visade sig inte vara några problem, och fem minuter senare var han där med borr, gängtapp och lite blandade käcka saker. I samma veva passade han även på att bjuda in oss på grillkväll hos honom samma dag. Givetvis kunde vi inte tacka nej till detta.



Caspar och Per hade redan dragit till Brighton för att träffa Jens med entourage för att fira Johans 40års-dag. Fyra av oss blev dock bjudna på en riktigt god måltid bestående av kött, polska korvar, polsk öl och en helsikes massa goda tilltugg jag över huvudtaget inte kan namnet på.
När maten så var slut satte vår vän på Avatar. Riktigt varför han gjorde det förstod vi inte riktigt, men där blev vi i alla fall sittande av artighetsskäl i en dryg halvtimma innan konversationen tog fart igen. Han berättade allt om sitt liv, och vi berättade allt om svensk socialdemokrati. Båda var förstummade.

Vi gick inte därifrån förrän klockan slagit två, drygt sex timmar efter att vi kommit. Alla var vi nog lite på örat också - förbrödringen var total, särskilt som Linus och Nikolai hjälpt till att tömma en hel flaska Grants.

Trots den sena kvällen ställde vi klockan på nio, och gick upp för att pilla klart det sista. Anledningen till detta var att vi bjudit in familjen på en seglingstur senare på eftermiddagen. Det har regnat och blåst mest hela dagen, men just när vi skulle sticka så tittade solen fram, och vinden mojnade. Till historien hör också att det i hela England och stora delar av norra Frankrike blåser storm, så vi befinner oss mitt i stormens öga, så att säga.

Det blev en väldigt trevlig timme ute på havet - en perfekt förstasegling för familjen som aldrig tidigare varit på havet.



Imorgon bär det förhoppningsvis av. Ja jag vet att jag skriver det i varje inlägg, men ni måste förstå att jag hela tiden hetsar framåt medan resten av besättningen alltid vill stanna. Eller så uppfattar jag det iallafall.


/Casper