Fw: Framme i Kuba!

(Skulle skrivit precis när vi ankom till Kuba, men pga plombering av satellittelefonen fick vi inte skickat det.)

 

Nu var vi så äntligen här!

Natten har förflutit utan några större incidenter - Smidig Katt var dock imorse nära att bli bordade av amerikanskt fartyg efter att ha gått in på Amerikanskt farvatten (Guantanamo Bay) och sedan inte lämnat detta efter uppmaning på VHF. De närmre omständigheterna är dock oklara.

 

Vi gick in i Santiago-bukten vid 5-snåret lokal tid - en grymt fin naturligt skyddad bukt och kastade ankar precis vid marinan. Efter ungefär 10 minuter blev vi invinkade till docken, och där ligger vi nu, fullt upp med att klara av alla de 6 (!) myndigheter som skall kontrollera olika saker på båten. Hittils har vi klarat av läkaren, som kollade efter skadeinsekter och annat. En man i härligt sjukhusblågrön uniform tog också våra pass av oklar anledning. Och i skrivande stund har vi en man i vit skjorta och axelklaffar som bl.a. vill ha våra försäkringskort.

 

Förhoppningsvis hinner vi klart med alla formaliteter ikväll så att vi kan gå iland. Vi är nu helt förbjudna att gå på bryggan vi ligger förtöjda vid, och är alltså strandade på båten until further notice. Och eftersom vi knappt har någon mat eller vatten kvar så vore det fint med lite restaurangkäk ikväll.

 

På tal om mat och vatten så vill alla som besöker oss ha något att dricka - gärna cola eller liknande. Dock gjorde vi en liten miss och tog inte med oss något sådant. Så allt vi kan erbjuda är vatten, rom eller brutalt avslagen Sprite som Honken och Arken lämnade efter sig.

 

På bilden; Våran läkare samt hans assistent (skadedjursexperten).

 

EDIT:

Precis när jag skulle publicera detta kom nästa instans. 5 gubbar i militäruniform. Först var det total genomgång av båten med knarkhund - helt sjukt cockerspaniel (stavning) som sprang ner för lejdaren själv, och var allmänt vild.

Sedan var det fyra man med gummihandskar som sökte igenom båten minituöst - det som väckte mest misstankar var inte helt oväntat kramsnusen, som de trodde var marijuana.

 

Nu är vi dock i princip klara efter knappa två timmar - måste vara nytt rekord. Vi väntar bara på att killarna i uniform skall komma tillbaka för att plombera våra VHFer samt våra GPSer. Av någon anledning.

 

/Kalle