Canouan

Hejsan alla glada läsare!

Jag har längre ingen kontroll över vad som skrivs på bloggen eftersom andra skött denna syssla under de senaste veckorna - jag vet alltså inte riktigt vad som skrivits och sådär. Men jag tänkte mig en liten sammanfattning - och om något tidigare redan är sagt så ber jag om ursäkt.

 

Julen 2009 köpte vi en Sparkman & Stephens 47a ..

 

Nyårsafton iallafall. Jag och Cornelia (en smidigkatt) hade bestämt att det var vi som skulle laga maten till samtliga - en härlig trerätters till 12 personer (vi sex plus Alice och Lina som kommit och hälsat på från Antigua, samt Kristoffer från Norge) skulle slängas ihop i ett i sammanhanget något underdimensionerat skeppskök.

 

Till förrätt bjöds hummersallad (eller languster eller vad de heter, se bild nedan), och till huvudrätt blev det kött i ugn med potatismos och en himmelsk senapsgräddsås. Middagen avslutades med fruktsallad, som även fungerade som garnering i de efterkommande romdrinkarna.

Tanken var egentligen att vi skulle laga fisk - men efter att jag och Anders spenderat två timmar med att prata med lokalbefolkning, varit hemma hos folk m.m. så fick vi ge upp det projektet.

 

Det var ett slavgöra. Men maten blev som tur var väldigt lyckad - och den efterföljande festen likaså. Vi möttes upp med Las Palmas-bekantingbåtarna Eira, Märta m.fl. på Jacks, där vi firade själva tolvslaget. Sen begav vi oss genom skogen till Da Reef där festen pågick långt in på småtimmarna.

 

Nyårsdagen var lugn och städad - några tog Dingen (som heter C-word, efter GOBs båt i arrested development) in till stan för att vinka av våra besökare, medan några stannade kvar för att återhämta sig.

 

Idag har gått åt till det vanliga nu-lämnar-vi-hamnen-köret; bunkrat lite mat, fyllt diesel och vatten, sjöstuvat osv. Vid tvåsnåret lade vi ut från Bequia och begav oss mot Canouan, en 20 distans söderöver. 6-10 m/s slör och runt 6-7 knop på mätaren - härligt att få segla lite igen!

Sedan pangade vi ner ankaret, och sedan blev det mörkt.

 

Vi har totalt varit på Bequia 10 dagar, vilket kan synas länge. Men vi känner inte att vi har någon stress att ta oss vidare alls - det är många långa månader kvar innan vi måste hem, och trivs vi på ett ställe så stannar vi där. Vi är nog dessutom mer av "stadsmänniskor" än många andra, som oftare prioriterar en kall öl på en uteservering än någon utkiksplats. Fast båda skall hinnas med, såklart.

 

Slutligen vill jag också meddela att vi såg och träffade ett gäng i en Galant 53;a. De kände väl till Anagada (oh yeah, the ones with the web page) och kommer från London. Här kommer bild!