En tur i oturen kommer sällan ensam

Vi är väldigt glada över att återigen vara i vattnet, efter sex dagar på land!
Förutom att kölsvinet är grymt plastat har vi också renoverat 13 vinschar, märkt upp ankarkättingen, polerat och vaxat båten, fixat gas, tvättat kläder, kanske fått tag på en utombordare (5 HK, minsta man kan få tag på i karibien), bytt en kulventil, luftat blackjack, och kollat riggen.

Riggen ja. Eftersom riggkillarna har haft fullt upp pga. seglingstävlingarna som pågår här nere så kunde de inte inspektera förrän idag, i port louis som ligger 9 distans norr om prickle bay. Under inspektionen upptäcktes att babords yttervant var kass - precis i infästningen vid första spridaren var en av "trådarna" avslitna. Detta får vi alltså byta - i skrivande stund håller vi på att plocka ned det för att lämna in det för en offert. Grymt kul med ännu en utgift, men samtidigt skönt eftersom det hade kunnat vara sju resor värre om vi inte upptäckt det i tid.
Eftersom vi var rigorösa (rigg-orösa) gällande inspektion under atlantseglingen så har skadan uppkommit någonstans i Västindien. Konstigt, eftersom vi inte pushat båten något alls. Men efter 6500 sjömil blir väl det mesta rätt slitet, kan man tänka.





Möjlig "försening" på grund av detta också - men vi har ingen brådska.
/Kalle & Anders

Arbetet forstätter

Titeln på inlägget är en hommage till tiden på vindile, där cirkus 25 inlägg hade detta namn.

..Men det stämmer ju! Vi är nu klara med plastningen - som blev helt sjukt bra. Funderar på om vi skall slänga på ett lager till imorgon, men är tveksamma om epoxin (jajemen, ingen jävla bugetpolyester här inte!) räcker. Annars blir det att måla om kölsvinet, samt att städa upp hela båten och ta bort all skyddsplast osv.
Parallellt med detta har vi haft en del sidoprojekt, eftersom plastningen bara tar två personer. Imorgon kommer vi att vaxa klart båten, vi kommer också att renovera klart de sista vinscharna samt skrapa bort det sista skräpet som satt sig på bottenfärgen (vilket inte var mycket; vi tackar oss själva för att vi inte är några större miljövänner).

Det är ganska trevligt att vara tillbaka i varvsmiljö. och ännu trevligare att det är varmt och skönt hela tiden.

Nu skall vi chillaxa hos Anna och Caspar ett par timmar; möjlig utgång senare.



/Kalle

Vem är moms?

Ord är överflödiga!


smidig katt

En liten kortfilm

En liten film som visar vad som hände när vi kom fram till Spice Island Marine..



//Caspar

It has begun

Nu har arbetet startat! Idag har jag och Linus slipat rent kölsvinet från färg och spackel, ett trevligt 3,5 timmars jobb som vi utförde i badbyxor. Valet av klädsel visade sig inte vara supersmart då vi nu knappt kan röra oss efter att all glasfiber täckt våra (enligt Lisa) "dyngtajta" kroppar! Men, men på måndag har vi sjösättning klockan 10.00 och då ska allt vara plastat och klart. Vi kommer även att polera skrovet, spänna upp riggen och dylikt medan vi ända har båten på land.




/ Nikolai

Stress OUT

Klockan är nu 10.22 lokal tid, och våra besiktningsmän har precis varit här. De väckte oss vid halv 9 och det var lite förvirrat där till en början, men vi kom förhållandevis snabbt igång.
Tre sköna typer steg på båten och började besiktiga, och man märkte snabbt att de var riktigt RIKTIGT vassa. Efter ungefär en timma kom de (och vi) fram till följande;
* Kölen kommer att sitta kvar, iom. våra kölbleck som sitter fantastiskt.
*Inga sprickor fanns att hitta på utsidan av båten - sprickorna i kölsvinet kommer istället troligtvis från reparationer i samband med ett försäkringsärende 1998.
*Varvet kan sköta reparationen, men eftersom de var oerhört hyggliga och visste om våran pekuniära situation (bl.a. genom artikeln i yachting world, hoho) så sa de att vi kunde sköta arbetet själva, särskilt som vi har plastat en del tidigare.

Oerhört goda nyheter alltså. Och eftersom vi är så bra förberedda har vi med oss både 900-matta, krisskrossmatta, polyester, rollers, penslar och en rad andra saker som vi kommer att behöva. God bless Kassan Claesson!
Vi kommer alltså först att vinkelslipa ner hela kölsvinet, för att sedan plasta upp sprickorna (som går i typ 5 dimensioner) och sedan är vi good to go. Detta kommer troligvis ta ett tag, så resten av gubbarna sätter vi på att byta offeranod, byta några kulventiler och polera skrovet.

Summa sumarum: En brutal tur i oturen.
Återkommer senare med bilder och annat!

Kalle

I väntans tider

Nu sitter vi här och väntar på tvätten. Och även om man vet att man har lämnat Tyskland bakom sig, så förväntar man sig ändå att saker skall vara klart när folk lovar det. Men ändå sitter vi här, även om vi skulle hämtat ut vår tvätt för en och en halv timme sedan. Dessutom har de satt ut en skylt som läser "empty gas bottles for sale" även om vi bara ville fylla dem.

Annars har inte mycket hänt sen sist - jag och Anders stannade kvar på marinan för att hämta vår tvätt, medan de andra nu befinner sig i prickle bay, där de klockan 15 lokal tid skall lyfta båten för inspektion. Vi hoppas innerligt att allt går bra så att vi kan slutföra vår resa. Nervöst, minst sagt! Vi återkommer med info så fort vi vet något (och så fort vi får tag på internet vilket verkligen är en bristvara här i västindien).

Hepp

Kalle & Anders

Utflykt och besiktning

Vi börjar med de dåliga nyheterna (eller bra, om man ser det från våran synvinkel).

Som jag tidigare berättat hade vi en liten grundstötning utanför st Vincent. Vad vi inte berättade var att vi då körde en liten inspektion i kölsvinet, och upptäckte då fyra 40-60mm sprickor i hörnen där kölsvinet går ner i kölen. Vi blev självklart väldigt oroliga, eftersom detta kan tyda på ganska otrevliga saker.
Vi ringde direkt till försäkringsbolaget som hänvisade oss till deras bästa besiktningsman på Grenada - vilket passade oss bra eftersom vi ändå skulle hit. Och idag var han alltså här - mr Goodchild. Han inspekterade i ungefär en timme, men kunde inte på rak arm dra några slutsatser om hur allvarligt det är. Istället skall vi i morgon lyfta båten för att kolla efter sprickor på utsidan kölen - hittar vi sådana vet vi inte riktigt vad vi skall ta oss till (eftersom det antagligen inte är en försäkringsskada utan är kommet från "gungandet" på atlanten), men vi är vid gott hopp eftersom det enl. besiktingsmannen antagligen inte är så allvarligt. Istället blir det att vi lyfter båten, slipar ner där det är skadat och plastar om - något vi kan leja ut eller om det är för dyrt göra själva.
Givetvis blir det lite kostnader med lyft, besiktning, plastning och hotellboende (vilket vi givetvis inte har råd med), men om det löser sig som vi hoppas så är det ändå fruktansvärt mycket bättre än vad det kunde varit.

Vi är alltså vid gott mod, och kan övergå till att berätta om gårdagens eskapader.

Det började med att vi steg upp hyfsat i tid och strålade samman med Smidig katt på parkeringen vid marinan. Vår chaufför George klämde in båda besättningarna i den lilla minibussen och tog oss på en rundtur på ön. Vi fick se både vackra och alltför kommersialiserade vattenfall, apor och fina stränder. Det första vattenfallet som är ett av de populäraste utmärkte sig ganska tydligt genom att "stigen" ner var gjuten i betong och tog en ner till en betongjuten utsiktsplats. Det fanns även diverse stånd som försökte pracka på en saker längs med stigen och framförallt busslaster med överviktiga amerikaner från kryssningsfartygen. Detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss utan gick tillbaka till vår chaufför och berättade att vi ville se mer orörda vattenfall. Sagt och gjort så körde han oss till Seven sisters som är sju vattenfall efter varandra. Istället för betong var stigen upptrampad i skogen och hikingkänslan blev komplett när vi efter 20-25 minuters vandring såg hur regnskogen öppnade upp sig och framför oss såg ett stort orört vattenfall. Vi badade och hoppade i vattenfallet i säkert en timma för att sedan återvända till vår lilla buss. På vägen hem stannade vi till för att se om vi kunde locka fram lite vilda apor och vips hoppade dom fram när vi började vifta med bananerna! Aporna fick bananer tills de inte orkade mer och återvände till djungeln. Själva kände vi oss lite hungriga så vi åkte till en lång och vacker strand vid Grand Anse Bay och åt en mycket god lunch för att sedan återvända till marinan.

I övrigt har vi inte gjort så jättemycket här på ön men imorgon skall vi som sagt till en ny del och förhoppningsvis kan vi hitta nya äventyr där förutom båtarbete.


//Kalle & Caspar

Grenada

Sist vi skrev var vi på Papa's bar, Bequia. Dagen efter begav vi oss söder ut till Union Island där vi träffade S/Y Ellen och hennes skeppare Göran O. Westerberg. Göran, som vi tidigare har nämnt i bloggen, har underhållit oss många gånger via VHF:n och Union Island var inget undantag. Det gick inte många minuter efter att vi hade droppat vårt ankare nära revet som snacket gick igång på VHF:n. Kvällen blev i övrigt lugn med lite middag och film för att kunna vakna tidigt dagen efter och klarera ut på flygplatsen.

Vi skulle nu lämna de trygga Grenadinerna och segla söder över till den mystiska ön Grenada. Skämt åsido så hade vi en helt fantastisk segling ner till Carriacou som tillhör Grenada och ligger strax norr om ön. Den 8 nm långa seglatsen avverkades med en bekväm genuaslör och på eftermiddagen hade vi ankrat. Vi rodde in och tog en drink på en strandbar, såg oss om lite grann längs gatorna men valde att segla vidare redan nästa dag. Siktet var inställt på Grenada Yacht Club i St. George för att för första gången på väldigt länge kunna njuta av en dusch, el, internet och rinnande vatten.

Vädret var inte sämre denna dag utan gav oss en härlig sjuknopsslör som gjorde att de 35 nm avverkades i ett naffs. När vi väl kom in i hamninloppet anropade vi Yachtklubben och fick reda på att den var full pga en stor fiskefestival. Vi fick därför välja den andra marinan, Port Lois Marina, och jag måste säga att den här marinan liknar ingenting vi tidigare har sett på vår resa. Hamnpersonalen åker runt på Segways, "ett tvåhjuligt självbalanserande elmotordrivet fordon avsett för transport av en person" - Wikipedia, varje båtplats har kabel-tv, internet, el och vatten, de har en egen strand, pool och varje dusch är ett eget badrum! Låter underbart? Det är det. Dyrt? Nej egentligen inte, vi betalar betydligt mindre än vad vi gjorde i de flesta marinor längs England och övriga Europa.

Så här är vi nu och tar igen oss ett par dagar. Kanske låter lite konstigt eftersom vi är på semester men det är skönt att kunna duscha, proviantera och kunna unna sig det lilla extra ibland. Planerna är att försöka hitta en ny utombordare här och ta en ordentlig rundtur på ön. De har nämligen vattenfall, apor och romdestilleri på ön och vi vill se allt. Jag och Nikolai har även diskuterat om att vi kanske skall ta dykcertifikat här nere.

Flerbilder ligger nu uppe från vår bergsbestigning m.m. och jag har även påbörjat en film om Atlanten som förhoppningsvis har premiär snart!

We'll be back!

//Caspar

Back to Bequia

Så nu är vi tillbaka på favorit ön Bequia efter några sköna dagar på St. Vincent. Tidigare har vi fått höra att vi likaväl kan hoppa St. Vincent för att det inte är något att se och att "Boatboysen" kan vara otrevliga/närgångna. Men vi blev väldigt positivt överraskade. Ön är förvisso inte alls lika turistig som många andra ställen och de som vi träffade var oftast väldigt vänliga och hjälpsamma.

I helgen var vi ute på tur med vår lokala taxichaufför "Smookey". (Alla chaufförer har artistnamn i stil med "E-mail", "Radio" eller "Gangsta". Vilket är rätt underhållande) Vi var först och kollade på en lång tunnel som slavarna hade byggt på 1800-talet och sen bar det av upp mot vulkanen. Man kommer dock inte hela vägen upp så den sista biten får man själv vandra, vilket skulle visa sig inte var det lättaste. Den åtta kollimeter långa turen var i princip som att gå i trappor i 2 timmar. Så bena var nådigt möra när vi väl nådde toppen. Själva toppen på vulkanen var dock riktigt imponerande med en mil lång krater och det var inte utan att man fick svindel när man kollade över bergskammen och ner.





Anders och Linus har även hunnit med en egen runda på den lokala nattklubben "Rush" i Kingstown. Klubben är tydligen franchise från en klubb med samma namn i New York. Efter att ha kommit hem runt sju snåret uttryckte de att kvällen varit "Intressant" med bland annat kuddkrig i Vippen.

Anna har nu mönstrat på och kommer segla med i två veckor. Igår seglade vi från St. Vincent och hit till Bequia. Det blev middag, öl och amerikansk fotboll på "Papas bar", som ägs av svensken Gert, innan halva gänget somnade i sofforna och vi andra satt och berättade rövarhistorier med Gert och "Robinsson Roger" (Deltagare av Robinsson -98). Vi hjälpte även till att namnge en ny rätt på baren. Vi kallar den själva "långtradar macka", alltså bröd med stekt ägg och falukorv. Men eftersom det inte funkade lika bra på engelska fick det bli "GothenBurger".

Imorn ska vi ta oss vidare söderut. Lite oklart var men möjligen Mustique eller Mayroue.




Over and out!

// Pelle

St Vincent (Young islands cut)

Vi fick åka hit för att bunkra lite - det var ohållbart att bara äta spam och corned beef. Dessutom är tomatkrossen slut.
Egentligen hade vi tänkt lägga oss i marinan i Blue Lagoon som ligger bara ett stenkast härifrån - men vi gick på grund lite lätt, och det visade sig att det bara var 7 fot djupt. Några boat-boys erbjöd sig att köra in båten från ett annat håll - men efter att ha konsulterat guideboken och sett att passagen var märkt med en stor dödskalle - så valde vi att avböja.

Väl här har vi varit ute och ätit och sett oss om i stan. Träffade en svensk som äger Gourmet food, där vi köpte lite schweizernöt för att stilla vår hunger.
Idag har vi lite olika uppdrag - hälften är iväg för att bunkra mat, och resten sköter markservice (bl.a. kolla på om vi kan få tag på en ny utombordare - den vi har känns inte längre värd att reparera).

Det blir nog att vi stannar här tills Caspars flickvän kommer den 15e - vi har planer på att ge oss upp i bergen för lite vandring och bad i vattenfall sålänge.

Nu skall vi äta Roti. Hepp!



/Kalle (som igår märkte att han under de senaste två veckorna inte en enda gång ens kammat sig med fingrarna - 100% out of bed-hair hela tiden).

Mayreau

Det var imorse dags att bege sig vidare från Tobago Cays - hade där en fin liten utflykt med katterna till den lilla ön precis utanför revet där de spelade in dricka rom-scenen i pirates of the caribbean. Spana in de nya bilderna på vårt picasa-album - länk finns på hemsidan!

Det tog inte mer än 30 minuter att ta sig hit. Väl här har vi mest hängt på "Dennis" där vi spelat kort, druckit fruktjuice och just ätit en fantastisk middag, direkt från grillen. Nu vankas det efterrätt!

Vet inte riktigt hur vi skall göra imorgon, men troligtvis blir det att vi stannar en natt till. Har ingenting (då menar jag verkligen ingenting) i kylen, så hittar vi ingen matbutik blir det ytterligare spam/corned beef till middag. Welcome to the good life, säger jag bara. Dock har Linus kanske knäckt koden till hur man gör det drägligt - först hemagjorda hamburgare på spam, och sedan blev det canneloni på corned beef. Bättre än ok - tom. gott var det.

/Kalle

(Detta var vad vi kallar "ett snabbt inlägg" - inte ens tid för korrekturen. Ber om ursäkt för ev. stavfel).

Tobago Cays m.m.

"Welcome to paradise, man".

Helt sjukt gött här på Tobago Cays - ankrade i en fantastisk liten bukt, helt omgärdade av hästskorevet, med våra vänner samlade (Sjarmen åkte igår, Märta idag, Smidig katt ligger kvar). 27 grader i vattnet, 27 grader i luften, kristallklart vatten, snorkling och rom/cola.

Men det är inte det inlägget skall handla om.

Istället tänkte vi - nu när tillfälle bjuds - försöka tacka alla som gjort detta vansinnesprojekt möjligt. Det är helt sjukt att tänka sig att det var nästan på dagen bara är ett år sedan båten fraktades ner från Stockholm till ett snorkallt Vindilevarv. Båten såg ut som fan - och var i mycket värre skick än vi väntat oss - men glada var vi. Oerhört glada. Sedan började renoveringen, som då givetvis blev oerhört mycket mer omfattande än vad man kunde räkna med - ni som följt bloggen vet vad jag pratar om. Jobbigt var det lite, fast mest roligt och oerhört lärorikt.

Sedan bar det av genom Europa - två månader och så var vi på Las Palmas. Tre veckor av intensivt festande och förberedande, och så var det dags att ge sig av. 24 dagar över en atlant, utan att se varken land eller andra människor. Och nu - nu har vi jävlar uppnått målet. Att segla runt i Västindien i sin

Egna båt, är en känsla som är helt obeskrivlig. Linus sammanfattar det bäst (och oftast); "fan gubbar, har ni tänkt på att vi är i Västindien nu". "Ja", svarade han, samtidigt som han förstod att det ännu inte riktigt hade sjunkit in.

Och vi hade aldrig kommit iväg utan all hjälp vi fått.

Föräldrarna givetvis - utan er hade det aldrig gått. Bilar som lånats, verktyg g som lånats (och i de flesta fall gått sönder), material som skänkts, tips och råd som varit ovärderliga. Mat som levererats.

Våra fantastiska sponsorer - Hans på ledbutiken för hans aldrig sinande engagemang; Peter och gänget på w3 för kläder; Stella Bianca för startavgift till ARC; Stena för sitt fantastiska stöd; Nordstadens försäkringsmäklare för försäkringen; Färg i väst för fina rabatter; Johan på ascab för stereohjälp. Listan kan göras ändlös.

Alla grymma företag och anställda vi varit på under restaureringen - allt för många för att räkna upp, hur många butiker har vi inte fått rabatt av, och hur många expediter/säljare har inte varit hjälpsamma långt utöver vad som krävts för att de gillade projektet?

Förutom de "givna" människorna som hjälpt oss har vi även en del lite mer utomstående hjältar som egentligen - helt utan anledning - lagt ner sin själ i vårt projekt. Särskilt tack till Jan Dahlsten för ett fantastiskt (och fortgående!) engagemang; Dan Ljungsvik för all hjälp; "Magic" på vindile för ovärderlig expertis; Roger Lind för föreläsningen om plastningens historia; Janne för fiskeutrustning.

There are also of course Zbigniew Novak, who practically for free welded our diesel tanks in Poole. And who can forget John and Cindy Martin - thank you for all the fantastic gifts, and the expertice regarding S&S sailing.

Förutom ovanstående tillsammans med hundratals andra personer hade projektet garanterat strandat.

Ett enormt tack! We owe you one, som man säger.

Kalle

 

Rock n' roll

Igår anlände vi till Union Island som är en helt fantastisk ö sydväst om Tobago Cays. Hamnen är byggd runt två rev så snorklingen är helt okej rakt under båten. Jag, Per och Linus gav oss iväg på en liten tur i vattnet igår efter att vi hade släppt ankaret och hittade ganska snart en langusterfamilj som hade bosatt sig under en sten. Det fanns även en hel del färgglada fiskar och ett gäng koraller. Strax efter att vi klättrat upp i båten igen kom Kristoffer från Smidig Katt över och hämtade oss i deras dinghe. Han skjutsade oss ut till en bar som är byggd längst ut på det yttersta revet. Det sägs att ägaren har byggt ön av snäckor som han sedan kunde bygga sin bar på. En riktig pärla med trevlig musik, personal och med en otrolig utsikt över solnedgången. Vi och besättningen från smidig katt satt där och drack rom punches tills solen gick ner och sedan blev vi bjudna på middag i deras båt. Eftersom våran dinghe inte har någon fungerande motor för tillfället så fick vi ta en båttaxi som visade sig vara den dyraste resan i EC$/meter man kunde göra.. Efter en övertygande prutning av våran kapten Nikolai fick vi ner priset till 50EC$ för 100 meter och kunde fortsätta den trevliga kvällen!

Nu kanske ni sitter och funderar över våran dinghemotor och hur den gick sönder. Det var så här... I förrgår låg vi ankrade utanför ön Canouan vars norra hälft ägs av ett företag som heter CRD. De har byggt en resort med golfbanor, tennisbanor och dylikt. På södra sidan lever lokalbefolkningen fortfarande och är väldigt trevliga och tillmötesgående. Längs den västra sidan av ön finns ett stort rev som enligt diverse böcker och broschyrer sägs erbjuda bra snorkling med rockor, hajar och sköldpaddor. Vi var därför ganska sugna på att först gå till resorten och spela lite tennis för att sedan ta ett svalkande dom med hajarna! Vi tog dinghen in och la den på stranden vid ett det andra hotellet på ön för att med fötterna ta oss till resorten. Efter en lite längre promenad kom vi fram till grindarna till resorten och där fick vi förklarat för oss att vi var jätte välkomna att spela tennis och gå ner och bada vid revet så länge vi betalade 90 US$ var!! Vi vände på klacken och gick tillbaka. Men längs vägen hittade vi en nerlagd restaurang som fungerade som hem åt kocken på hotellet där vi lagt vår dinghe och han hade en hemlig stig ner till revet. Strax därefter var vi nere vid stranden och badade. Vi lyckades på vår snorkeltur se bläckfiskar och rockor men tyvärr inga hajar. När vi senare skulle gå hem fick vi skjuts av ett trevligt franskt par som tog oss till en restaurang där vi kunde äta en sen lunch. Men. När vi sedan skulle tillbaka till båten och tog dinghen ut mot vågorna kom det en helt oförutsedd våg som var större än vad vår dinghe klarade av. Jag och Nikolai som var de enda som hunnit sätta oss i den kan nu skriva upp "backflip med dinghe" på våra CV:n. Motorn hamnade tyvärr under vattnet och fungerar inte längre. Trots att vi bytt tändstift, förgasare och sköljt av hela motorn med sötvatten så vägrar den starta..

Men men. Imorgon bär det av till Tobago Cays!

Ha de gött

Caspar

Canouan

Hejsan alla glada läsare!

Jag har längre ingen kontroll över vad som skrivs på bloggen eftersom andra skött denna syssla under de senaste veckorna - jag vet alltså inte riktigt vad som skrivits och sådär. Men jag tänkte mig en liten sammanfattning - och om något tidigare redan är sagt så ber jag om ursäkt.

 

Julen 2009 köpte vi en Sparkman & Stephens 47a ..

 

Nyårsafton iallafall. Jag och Cornelia (en smidigkatt) hade bestämt att det var vi som skulle laga maten till samtliga - en härlig trerätters till 12 personer (vi sex plus Alice och Lina som kommit och hälsat på från Antigua, samt Kristoffer från Norge) skulle slängas ihop i ett i sammanhanget något underdimensionerat skeppskök.

 

Till förrätt bjöds hummersallad (eller languster eller vad de heter, se bild nedan), och till huvudrätt blev det kött i ugn med potatismos och en himmelsk senapsgräddsås. Middagen avslutades med fruktsallad, som även fungerade som garnering i de efterkommande romdrinkarna.

Tanken var egentligen att vi skulle laga fisk - men efter att jag och Anders spenderat två timmar med att prata med lokalbefolkning, varit hemma hos folk m.m. så fick vi ge upp det projektet.

 

Det var ett slavgöra. Men maten blev som tur var väldigt lyckad - och den efterföljande festen likaså. Vi möttes upp med Las Palmas-bekantingbåtarna Eira, Märta m.fl. på Jacks, där vi firade själva tolvslaget. Sen begav vi oss genom skogen till Da Reef där festen pågick långt in på småtimmarna.

 

Nyårsdagen var lugn och städad - några tog Dingen (som heter C-word, efter GOBs båt i arrested development) in till stan för att vinka av våra besökare, medan några stannade kvar för att återhämta sig.

 

Idag har gått åt till det vanliga nu-lämnar-vi-hamnen-köret; bunkrat lite mat, fyllt diesel och vatten, sjöstuvat osv. Vid tvåsnåret lade vi ut från Bequia och begav oss mot Canouan, en 20 distans söderöver. 6-10 m/s slör och runt 6-7 knop på mätaren - härligt att få segla lite igen!

Sedan pangade vi ner ankaret, och sedan blev det mörkt.

 

Vi har totalt varit på Bequia 10 dagar, vilket kan synas länge. Men vi känner inte att vi har någon stress att ta oss vidare alls - det är många långa månader kvar innan vi måste hem, och trivs vi på ett ställe så stannar vi där. Vi är nog dessutom mer av "stadsmänniskor" än många andra, som oftare prioriterar en kall öl på en uteservering än någon utkiksplats. Fast båda skall hinnas med, såklart.

 

Slutligen vill jag också meddela att vi såg och träffade ett gäng i en Galant 53;a. De kände väl till Anagada (oh yeah, the ones with the web page) och kommer från London. Här kommer bild!